arrow Artiklar
  • Swedish
  • English
Artiklar
Andning del 4 Skriv ut
     

Andning, Meditation och Karate

del-4

Det var meningen från början att avsluta min artikelserie om ’Andning, Meditation och Karate’ med del-3 i senaste numret. När jag var i Japan i somras, hittade jag några intressanta tidningar och böcker som handlade om just andning och kamptekniker. Intresset för andning är jag naturligtvis inte ensam om utan det är mångas intresse och forskningsämne. Det verkar som det är speciellt så i Japan. I det här numret tänker jag göra en sammanfattning från japanska tidningar och böcker.

Andning i en duell- Kendo (japansk fäktning)

’Kendo Jidai’ (Kendo Dags) juli 2003 hade speciella artiklar om andning i Kendotävling. Kendo är en sorts fäktning och situationen i Kendo liknar den i Karate. I tidningen intervjuades några Kendomästare i dagens Japan. Jag sammanfattar intervjuerna som följer:

Det finns en lära i Kendo:

- Anfall när motståndaren har andats ut färdigt.

- Sikta när motståndaren har gjort Kiai (skrik) färdigt.

Det är svårare att sätta igång ett anfall när man är under inandning. Det finns en bättre chans att vinna när motståndaren är under inandning. I Kendo säges det att inandning skall vara kort och utandning lång. Vid utandningen skall man kunna vara bättre beredd att anfalla.

Vidare sägs det generellt att inandning är en dragkraft. Man andas in när man lyfter upp svärdet och andas ut vid hugget.

För att kunna läsa andras andning måste man kunna hålla sin egen andning. När man gör ett precisionsarbete håller man andan. Att kunna hålla andan ger bättre beredskap i en duell. Man kan inte hålla andan hur länge som helst. Det kan vara ett kort moment, ett kort lämpligt moment. Man kan lättare läsa varandras andning ju närmare man är varandra (närkampsituation).

Det bästa sättet att lära sig hur man bör andas är genom Kata träning där man lär sig inandning, utandning och att hålla andan.

Assisterande professor vid Tsukuba Universitet i Japan Kouda (45 år, 7:e dan Kendo) poängterar förhållandet mellan andningen och Kendo tekniker:

Bröstandning är helt utesluten för då blir andningen lättare läst av motståndaren. Man skall hålla sig till bukandning. För att kunna ha rätt bukandning är det viktigt att ha korrekt kroppsställning. Man skall slappna av i axlarna, ha rygg och nacke rak, koncentrera energin runt den så kallade Tanden - ett hypotetiskt centrum i kroppen, några centimeter under naveln, samt ha stabil höft. Magmuskler och bröstmuskler som bidrager till en korrekt kroppsställning, påverkar samtidigt vår andningsfunktion.

Vidare skriver han om vikten av den vänstra näven. Vänster knytnäve påverkar stabiliteten i den vänstra axeln som i sin tur påverkar de stora bröstmusklerna. Då kan man röra sig smidigt både framåt och bakåt, och naturligt med höften. Om man öppnar armbågen (armbåge upp), eller tappar kontrollen på andningen, eller tappar kroppsställningen, blir stabliteten av kroppen svagare. Lillfinger och ringfinger hjälper till med bukandningen, medan tumme och pekfinger snarare påverkar bröstandningen. Medvetenheten skall finnas i lillfingret och ringfingret (i Kendo håller man svärdet med två händer, men man får lite tips även i Karate).

Stora bröstmuskeln (M Pectoralis major) används när man andas in. Samma muskel används

när man lyfter upp armarna (överarm). I Kendo lyfter man upp svärdet och hugger. Man skall andas in när man lyfter upp svärdet och andas ut när man hugger - och det måste man göra i ett och samma moment. Hur skall man kunna tillämpa detta i Karate rörelser? Det är enkelt när man utför Shutouchi neråt som i Tameshiwari -krossteknik. Då hugger man sin arm nedåt. Men den vanligaste Karaterörelsen är att sträcka ut en arm och dra tillbaka den andra.

I månadstidningen ’Hiden’ juni 2003, berättar Asai, 8:e dan Shotokan Karate, att han har studerat andningen länge. Hans slutsats är att andningen skall vara natulig. Man måste kunna prestera lika stark kraft om man är i utandnings- eller i inandnings fas.

Allt detta överensstämmer med vad jag har skrivit i de senaste tre artiklarna om andningen.

Kroppsrevolution (att förändra kroppen) med andning

I tidningen ’Hiden’ juni 2003, förutom Asai, presenteras fyra artiklar med rubriken ’Kroppsrevolution med andning’:

1. Chakuriki av Riki Batsuzan

Chaku betyder att låna och riki betyder kraft. Man lånar kraften ifrån naturen. Mästaren Riki är idag 81 är gammal, men är fortfarande innehavare av en otrolig kraft. Han har haft många uppvisningar på TV under sin karriär. Han påstår att han har skaffat sin enorma kraft genom andningsträning. I Chakuriki är inandningen viktigare än utandningen.

2. Eldandning i Yoga

Explosiv andning i Yoga - att andas 200-250 gånger per minut- under 2-10 minuter. Det påstås att styrkan uppvisas genom andningen.

3. Ytterligare en artikel till om andning i Yoga.

Med hjälp av andningen och träningen i Yoga skall man kunna uppnå fullständig kontroll över kroppen. Det viktigaste är att andas ut och att hålla andan.

4. Jikishinkageryu Kenjutsu

En gammal Kensjutsuskola i Japan som unikt, har lämnat noggrann beskrivning om hur man skall träna andningen. Man använder ett tungt svärd (som väger ca. 10 kg) och man andas in när man lyfter svärdet och andas ut vid hugg.

Det är tyvärr svårt för mig att kommentera detta eftersom jag inte har någon erfarenhet av dem. Men det är inte överaskande alls. Jag håller på att skriva om andningens påverkan över både vår kropp och det mentala tillståndet.

Taichi och Andning

Den mest imponerande boken som jag köpte i somras var ’Vetenskap om Taichi Chuan och Andning’ (You Susumu, Amamiya Ryuta och Hashi Itsurou, Baseball Magazine Sha, 2003). Boken är skriven av en Taichi instruktör, en läkare och en idrottsfysiologiforskare. Boken är ganska omfattande med sina 224 sidor. Som jag har skrivit tidigare, tar andningen en viss tid. I Taichi träning där man gör rörelser långsamt, är det utmärkt att kombinera rörelseövning och andning, eller snarare följer andningen kroppsrörelserna.

Här försöker jag att redovisa några intressanta synpunkter ur boken:

Andning och kroppsrörelse

Betr. andningens mekanism och funktion har jag skrivit om tidigare i ’Svenska Wadokai’ 2003, Nr. 1. Lungan måste bli större för att få in luft (inandning) och bli mindre för att släppa ut luften (utandning). Olika muskler i kroppen används för att ändra lungans storlek, såsom bröstmuskler och diafragma. Omedvetet sker vår andning kombinerat med våra kroppsrörelser. Vi andas omedvetet in när vi reser oss upp ifrån en stol och andas ut automatiskt när vi sätter oss ner på en stol. Vi andas in när vi tittar uppåt och andas ut när vi tittar neråt. Det kan förklaras med att samma muskler som används vid inandningen, används när vi tittar uppåt t.ex. När vi gör djupinandningsövning, brukar vi lyfta upp armarna - vilket underlätter djupinandningen. Vi tar ner armarna när vi andas ut.

Omvänd Bukandning

Omvänd bukandning som används i Taichi träning har jag skrivit om i ’Svenska Wadokai’ 2003, Nr.2. I Taichi träning betonas just den här omvända bukandningen. Även i andra kampteknikträningar såsom Karate och Aikido används nog ibland den här omvända bukandningen omedvetet.

Allmänt förklaras detta med att vid omvänd bukandning drar man in magen vid inandning och därmed går diafragma upp och vid utandningen släpper man ut magen och därmed går diafragma ned. Men boken dementerar detta. Diafragma går upp vid utandningen oavsett om det är normal bukandning eller omvänd bukandning och den går ned vid inandning.

Vidare poängterades det att omvänd bukandning är närmare bröstandning än bukandning funktionellt sett. Man använder bröstmuskler vid inandning istället för bukmuskler. Boken placerar omvänd bukandning mellan bröstandning och normal bukandning. Det är nog korrekt. Men känslan är också viktig. Man använder aktivt bukmusklerna vid omvänd bukandning.

En intressant poäng i omvänd bukandning är dess påverkan på ryggen. Titta på bilderna nedan och jämför hur ryggen ser ut i båda fallen: Vid normal bukandning (t.v) spänner man ut magen vid inandningen och vid utandningen drar man in magen (därmed går diafragma upp).

Vid omvänd bukandning spänner man inte ut magen vid inandning medan man släpper ut magen vid utandning. Då kan man ha ryggen (runt korsbenet) rakare än vid normal bukandning. Med andra ord skyddar omvänd bukandning ryggen.

Andningen kan sammanfattas som följer:

Bröstandning:

Normal bukandning:

Onvänd bukandning:

Bröstet blir större vid inandning.

Magen spänns ut vid inandning.

Magen dras in vid inandning.

Och här tillkommer ett annat begrepp:

Ryggens ställning vid normal bukandning och omvänd bukandning:

Bilder nedan ur boken ’Vetenskap om Taichi Chuan och Andning’ (You Susumu, Amamiya Ryuta och Hashi Itsurou, Baseball Magazine Sha, 2003).

Normal bukandning

Omvänd bukandning

Active Image  

       Inandning                                           Utandning

         Inandning                                      Utandning

Normal bukandning:: Ryggen dras framåt vid inandning.

Omvänd bukandning: Ryggen dras snarare bakåt vid inandning.

Vid omvänd bukandning kan man lättare skaffa en korrekt kroppsställning, (detta skrivs det om i gammal Taichi-lära) än vid normal bukandning:

10 punkter om hur man skall träna Taichi

av Yang Chen-Fu (1883-1936) ur boken ’Taichi för Nybörjare’ Shingo Ohgami.

1. Rak i nacken

2. Dra in bröstet och ut med ryggen (Slappna av i bröstet. Inte militäriskt rakt)

3. Ha mjuka höfter.

4. Separera klart; mellan tomhet och fasthet.

5. Sänk axlarna och armbågarna.

6. Använd inre känsla och ej styrka.

7. Koordinera övre delen och undre delen av kroppen.

8. Harmonisera det inre (mentala) och det yttre (kroppen).

9. Utför rörelserna kontinuerligt.

10. Sök stillhet i rörelse.

De ovannämnda 10 punkter kan tillämpas direkt till Karate, speciellt punkterna 1, 2, 3, 5 (med fet stil) är mycket viktiga även i Karate.

Andning och ryggrad

Även ryggraden påverkar vår andning.   

Ryggraden stödjer vår kropp, men inte som en stel stolpe utan med en något flexibil svank. Ryggradens funktion är förutom att stödja kroppen även att vrida kroppen och att böja kroppen. Andningen och ryggens böjning och vridning påverkar varandra. T.ex. när man andas in och bröstkorgen blir större och dess främre sida sträcker sig, då minskar böjningen av bröstkotorna. Om musklerna runt ryggraden försöker att hålla sig fast, då ökar ländkotorna sin böjning. Men å andra sidan om musklerna runt ryggraden slappnar av, påverkar ändringen i bröstkotornas böjning så att böjning i ländkotorna minskar. (Bild till höger)

När ryggraden vrider åt höger, böjer ryggraden åt höger. Då är det lättare att vända åt höger (vrida kroppen åt höger) med något höjd höger axel. Det blir lättare att vrida kroppen åt höger med inandningen med medvetenhet om det högra bröstet. (Se bild på nästa sida till höger.) 

 Däremot är det lättare att vrida kroppen åt höger vid utandningen med medvetenheten om bröstets vänstra sida.

 Active Image
 Detta kan man nog tillämpa i olika Karate rörelser. När man har Zenkutsudachi-ställning (framåtställning) med höger fot fram och utför höger Sotouke (utåtblockering) och sedan följer med en Gyakuzuki med vänster arm.   

Vad är en naturlig andning i detta fall?

Rörelser i Karate utföres snabbt. Det vore lättare att känna bekvämhet med Taichi-träning när man gör alla rörelser sakta.

Böjning av kroppen sker huvudsakligen runt 5:e ländkotan och korsbenet och vridning av kroppen sker runt 11:e och 12:e bröstkotorrna. (Se bild ovan till vänster)

Bild: Förhållanden mellan andning och böjning av länd-kotorna.   

När man andas in kraftigt, böjes ländkotorna ytterligare.

Bild ovan ur boken ’Vetenskap om Taichi Chuan och Andning’ (You Susumu, Amamiya Ryuta och Hashi Itsurou, Baseball Magazine Sha, 2003).

 Active Image  Active Image
 Kroppen böjes runt 5:e ländkotan och korsryggen.

Kroppen vrides runt 11:e och 12:e bröstkotorna.

 

Ryggraden böjer lite åt vänster vid vänstervridning (vänster) och åt höger med höger vridning (höger)

 

Bilder ur boken ’Vetenskap om Taichi Chuan och Andning’ (You Susumu, Amamiya Ryuta och Hashi Itsurou, Baseball Magazine Sha, 2003).

Höften och Iliopsoas (höftböjaremuskler)

I boken ’Vetenskap om Taichi Chuan och Andning’ (You Susumu, Amamiya Ryuta och Hashi Itsurou, Baseball Magazine Sha, 2003) påstår författarna att höften enligt kinesisk tradition (inom kamptekniker) ligger betydligt högre än den enligt japansk. Man säger i Karate att man skall vrida höften när man utför en Tsuki (slag). Strikt anatomiskt kan man inte vrida höften så mycket. Det handlar egentligen om känslan att vrida höften som vi pratar om. Men höften enligt boken finns runt höjden av 11:e och 12:e bröstkotor där kroppsvridningen verkligen sker.

Mitt i kroppen finns även diafragma som spelar en nyckelroll vid omvänd bukandning.

Vidare startar häruppe Iliopsoasmuskeln den så kallade höftböjaren som lyfter upp benet framåt.

Iliopsoas (ländtarmbenmuskeln) består av tre muskler:

1. Stora ländmuskeln (M. Psoas major)

2. Lilla ländmuskeln (M. Psoas minor)

3. Tarmbenmuskeln (M. Iliacus)

Stora ländmuskeln och lilla ländmuskeln har fästen på ländkotorna medan tarmbenmuskeln har sitt fäste vid tarmbenet. Några anatomiböcker tar inte upp den lilla ländmuskeln såsom ’Anatomi och rörelselära inom idrotten’. Aragaki skriver i sin bok ’The Secrets of Okinawan Karate’ att den lilla ländmuskeln har försvunnit hos vissa människor eller är gömd bakom den stora ländmuskeln varför den inte alltid nämns.

Iliopsoas (ländtarmbenmuskeln) funktion är att lyfta upp benen framåt. Då används musk

lerna för att gå och springa. Fysiologi böcker skriver att vi inte skall träna upp iliopsoas (ländtarmbenmuskeln) extra eftersom den får tillräcklig träning vid vardagskroppsrörelser.

   Active Image

  

  

Active Image
 

Detta betraktas som en olämplig övning där ländkotorna belastas och man svankar uppåt.

Active Image
 Ländtarmbenmuskel (Iliopsoas) bild ur boken ’Anatomi och rörelselära inom idrotten, Rolf Wirhed, Samsprål Förlag AB, 1982)

a) tarmbenets insida, b) nedre delen av ryggraden och c) muskelfäste på lårbenet

Stretch-övning för Iliopsoas, ur boken ’Introduction to Karate’ Shingo Ohgami

I Karate och Taichi ser man detta på ett lite annorlunda sätt.

Ta Maegeri (framåt spark) till exempel. Om benen lyfts upp inte från slutändan av iliopsoas (lårets överkant) utan från början av iliopsoas (så högt upp som 12 bröstkotan). Maegeri spark blir då mycket längre. I praktiken är detta omöjligt, men känslan uttrycks som att ’Sparka med höften istället för med benet’.

Man skall inte sparka mot golvet när man startar en Maegeri. Detta orsakar ett extra moment och starten av en spark blir försenad. Man skall lyfta upp knät i stället. Då är iliopsoas mycket viktig för att lyfta upp knät snabbt utan att motståndaren märker något.

Iliopsoas kan orsaka ryggskador eftersom ländmusklerna har sina fästen på ländkotorna. Titta på bilden till höger (mitten). Att ligga på golvet och lyfta sträckta ben uppåt rekommenderas inte. Då dras ländkotorna uppåt extra mycket och detta kan orsaka ryggskador. När man är vältränad och inte trött, är detta inte så farligt. Men skador kan uppkomma när musklerna är trötta och har nått sin gräns.

Bilden till höger (längst ner) visar en stretch-övning för just iliopsoas musklerna. Ju längre man öppnar benen framåt och bakåt, dessto större blir effekten av stretchen. Men man skall självklart vara försiktig. När man stretchar, är våra musklern i ytterläget, och då kan skador uppkomma. Streching kan också orsaka skador, om den går över gränsen.

Att göra den här stretch-övningen överensstämmer med vad de skriver i böckerna: vi måste utnyttja iliopsoas musklerna i Karate, då måste vi träna och stretcha dem. De får inte bli för korta.

Bild till höger visar Xubu (tom-ställning) i Taichi Chuan som motsvarar Karatens Nekoashi (kattställning).

I bilden ovan är ryggen rak med mindre belastning på ländkotorna och korsbenet.

I bilden nedan svankar man vid ländkotorna. Iliopsoas är spänd och drar ryggen framåt. Det kan inte vara så lämpligt varken för hälsan eller i kampsituationen.

Ironiskt nog i Karatetävling finns det en tendens att domarna ger högre poäng för den nedre ställningen än för den övre ställningen, sannolikt därför att den nedre ser lite häftigare ut. Gojuryu och Shitoryu utövare har tendens att ha Nekoashi som den nedre bilden. I Wadoryu skall Nekoashi vara som den övre.

Kata domarna i Karate bör vara bättre informerade och observanta på detta.

Rak rygg som i bilden ovan kan man skaffa genom att slappna av iliopsoas. Iliopsoas är kopplat med diafragman vid övre kanten. Rak rygg kan skaffas lättare genom omvänd bukandning som jag har skrivit om tidigare.

Att spänna diafragman kan orsaka spända iliopsoas och därmed svankar man som i bilden nedan.

Andningen skall vara avslappnad och så naturlig som möjligt för att kunna få rak rygg som i bilden ovan.

Active Image   

Kroppsställningarna i bilderna ovan kallas för Xubu (tom ställning) i kinesiska kamptekniker såsom i Taichi Chuan som motsvarar Nekoashi (kattställning) i Karate.

I bilden ovan är ryggen rak utan att svanka.

I bilden nedan svankar man i ländkotorna.

Kroppsställningar påverkar kroppens rörelser. Man kan använda kroppen i en kamp friare med övre kroppsställning (man är mer avslappnad) än den i nedre (man är mer spänd). Ställningen i bilden ovan måste vara bättre för ryggen och därmed hälsan än den i bilden nedan.

Bilder ur boken ’Vetenskap om Taichi Chuan och Andning’ (You Susumu, Amamiya Ryuta och Hashi Itsurou, Baseball Magazine Sha, 2003).

Var aktsamma!! Karate Kata domare!!

Naturlig andning

Slutsatsen som boken ’Vetenskap om Taichi Chuan och Andning’ ger är att man skall andas så naturligt som möjligt under Taichi träning.

Man måste träna rörelser med medveten andning i början. Men man får inte vara bunden till andningen. Men så småningom leder kroppens rörelser till en naturlig andning.

Överdriven andning kan ge en negativ effekt både i kamp och för hälsan.

Inre Muskler

Samtliga rörelser som vår kropp gör utföres av olika muskler. Musklernas funktion är att kontrahera. Muskler sträcker inte sig själva utan de sträcker sig med hjälp av andra muskler (antagonister). T.ex. att sträcka knät sker med muskeln som finns på lårets framsida (Quadriceps kontraherar). Att böja knät görs huvudsakligen av muskler som finns på lårets baksida (Biceps kontraherar och quadriceps sträcker när biceps kontraherar). De musklerna finns på yttre delen av kroppen och det är inte svårt att känna dem. Det finns en hel del muskler djupt inne i kroppen. Iliopsoas är en av dem som finns inne i kroppen. Det är ganska svårt att känna av de inre musklerna.

Under senare år har poängterats vikten av de inre musklerna inom idrotten. I Budo har de varit viktiga under längre tid utan den moderna vetenskapens hjälp. En av de inre musklerna som Aragaki påstår vara viktig i sin bok ’The Secrets of Okinawan Karate’ är Quadratus lumborum som ihopkopplar ländkotorna och revben med bäckenet. Dess huvudsakliga funktion är att böja kroppen i sidled. De inre musklena är svåra, eller nästan omöjliga att känna. Om man kan skaffa energin t.ex. för en Tsuki (slag) från inre muskler, måste det vara svårt för motståndaren att se.

Aragaki poängterar att man skall spänna Quadratus lumborum när man lyfter upp benen i Naifanchi Kata. Naifnchi Kata är till att träna för att skaffa energin i tekniker med minsta kroppsrörelse, vilket gör Naifanchi Kata så svårt.

Active Image   

Quadratus lumborum

Ur boken ’Anatomi och rörelselära inom idrotten’ (Rolf Wirhed, Samspråk, 1982)

Separation av kroppsdelar

Här kommer en fantastisk teori som jag tror på, men det är verkligen svårt att verkställa. Det är att separera kroppen i så många olika delar som möjligt. Kono förklarar den här separation som följer:

När en stor tonfisk som väger 50 kg skall vända sig, måste den göra en stor sväng. Men dessa 50 kg i en samling av 1000 små fiskar, sker svängningen hur lätt som helst på nolltid. Vår kropp måste fungera som 1000 små fiskar och inte som en tung tonfisk. Då måste man kunna separera sin egen kropp. Teknisk skicklighet avgörs av hur många små enheter man har skapat. Att lära känna och separera yttre muskler såsom Quadriceps kan var något lättare. Men det är svårt att känna de inre musklerna. Teknisk skicklighet avgörs av hur många inre muskler man kan separera.

Nyckeln till att bli bättre i Karate är att lära känna våra muskler och speciellt de inre musklerna såsom iliopsoas och quadratus lumborum. Om man kan känna de inre musklerna är man inte långt ifrån mästare nivå. Jag märker att jag fortfarande är nybörjare med tanke på detta. Jag hoppas på att jag skall kunna lära känna mina inre muskler någon gång. Jag tror att det enda sättet att uppnå detta är att upprepa grundträningen. Då blir träningen ändlös. Jag vill gärna fortsätta att träna Karate till sista dagen av mitt liv.

Shingo Ohgami

 
Andning del 3 Skriv ut

Andning, Meditation och Karate

del-3

Meditation-2

Zen-meditation

I sista numret (’Svenska Wadokai’ 2003, Nr.2) skrev jag om meditation under Seiza-ställning. Meditation har varit kärnan i olika religioner över världen. Med meditationens hjälp söker man en möjlighet i att gå djupare in i sig själv. Meditation är inåtriktad inte utåtriktad. Speciellt i Zen-buddismen betonar man vikten av meditation. Buddhismen är en religion och Zen är en sekt av Buddhismen. Medan det i de flesta religioner krävs att man skall, i första hand tro på Gud eller vad de lär ut, har Zen då gått sin väg. Enligt Zen-läran behöver man inte tro på någonting utan man skall enbart meditera. Genom att meditera skall man kunna komma till djupet i sig själv. Det är bara du som kan hjälpa dig och ingen annan, vilket skall ske genom meditation. I Zen säger man att ’bara sitta och meditera’ (’Shikan Daza’ på japanska).

Enligt Kristenlära skall man älska sin granne. Det är självklart inte så lätt, men de lär ut att älska sin granne leder till egen lycka i livet. Enligt Zen-lära skall man försöka att ta bort barrikaden som finns runt omkring sig (att befria sig) med meditations hjälp, då finns ingen barrikad (skillnad) mellan du och andra och då skall du kunna älska dina grannar lika mycket som du älskar dig själv. Det ser ut som resultaten blir de samma som andra religioners såsom Kristendomen och även andra sekter inom Buddhismen.

Susokukan

(su=antal, att räkna, soku=andning, kan=observera):

Susokukan är ett begrepp i Zen-meditation. För att kunna meditera, börjar man med att räkna sin egen andning som ett hjälpmedel. Andningen spelar en viktig roll i Zen-meditation. Man andas djupt och långsamt och räknar andningen för att kunna koncentrera sig för att få befrielse.

Lotus-ställning

I Zen-meditation skall man sitta i en så kallad ’lotus-ställning’ där man skall ha ena foten på det andra låret och den andra foten på det ena låret (hel-lotus - Kekka Fuza på japanska) eller bara ena foten på det andra låret (halv-lotus - Hanka Fuza på japanska). I lotus-ställningar kan man sitta med rak rygg under en mycket längre tid än i Seiza-ställning. Man får vara mjuk i höftleden för att kunna ha denna ställningen. Jag har deltagit i ett veckolångt Zen-meditationsläger ( det kallas för Sesshin på japanska) när jag var studerande för ca. 40 år sedan. Man sitter i lotus-ställning och mediterar i mellan 30 minuter

och 1 timme i sträck, sedan står man upp och går sakta runt i meditations hallen (Kinhin=gående meditation) och sedan går man tillbaka till lotus-ställning igen. När det är meditationsläger (Sesshin - ses=att kontakta, shin=hjärta, själ), kan det bli meditation i 10 - 12 timmar per dag under en veckas tid.

Lotus-ställning har använts länge för meditation bl.a. i Yoga, runt omkring ’dagens Indien’ långt innan Siddharta grundade Budddhismen ca. 500 fKr. Det finns bevis material som visar att folk använde lotus-ställning, redan 2000 fKr i Indus-området. Siddharta själv hade tränat Yoga innan han blev ’upplyst’ vid 29 års åldern.

De olika sätten att sitta på golvet eller på marken har jag presenterat i sista artikeln.

 
Active Image
   Kekka Fuza (hel lotus ställning) används när man mediterar i yoga och Zen-Buddhism. Härifrån kan man inte stå upp snabbt som i Seiza-ställning, men man kan sitta länge med rak rygg.

Hangan

(halv-öppna ögon)

I Zen-meditation stänger man inte sina ögon helt utan man skall ha sina ögon halv öppna (Hangan, han=halv, gan=ögon). Under en kortare meditation kan man nog stänga ögonen men under en längre meditation är Hangan passande för att man inte skall somna. Det är svårt att meditera med ögonen öppna helt underen längre tid.

Man kan få Hangan tillstånd när man tittar rakt framåt först och sedan tittar neråt utan att böja nacken.

Zen och Kamptekniker

Eftresom jag har skrivit om meditation i Zen, jag får lämna ämnet andningen-meditation och berätta lite om förhållandet mellan Zen och kamptekniker.

Syftet med att meditera i Zen är att försöka nå djupare inom sig för att ha ett lyckligare liv. Det är ett sätt att utöva religion.

Men Zen har haft ett historiskt samband med kamptekniker redan från början. Bodhidharma, grundaren av Zen-buddhismen, enligt legenden, kom från Indien till Kina ca. 520 (han kom inte via siden vägen som de flesta munkarna från Indien gjorde utan han tog den södra havs vägen med båt) och träffade den dåvarande kinesiska kjejsaren Wu-di. Han fick stanna i Shaolin templet, och mediterade i 9 år. Shaolin (det blir Shorin på japanska) är idag en sorts pronomen för kinesiska kamptekniker - Shaolin-boxning, Shaolin - munkar mm. Inom Svenska Budoförbundet finns det olika Shaolin grupper och Shorinji Kenpo (på kinesiska blir det Shaolin Chuanfa)

Funakoshi Gichin skrev i sin bok ’Karatedo Kyohan’ 1935: ’när Dharma (Bodhidharma) undervisade i Zen i Shaolin templet, orkade inte eleverna med hans undervisning i Zenläran. Dharma presenterade ’Yi-jin Jiang’ (Yi=att ändra, jin=musklar, Jiang=lära) för att eleverna skulle kunna träna upp sina kroppar för att kunna klara av hans undervisningen i Zen. Det som undervisades av Dharma i Shaolin templet blev sannolikt Shorinji (Shaolin på kinesiska) boxning och vidare Okinawa-te och Karate...’

Men den här historien dementerades av Nakasone Genwa (’Kobo Kenpo Karatedo Nyumon’ 1938), men den har levt vidare. ’Yi-jin Jiang’ skrevs sannolikt mycket senare än Dharmas tid (mer än 1000 år senare), dvs. under 1600-talet.

Men Kasao poängterar i sin bok ’Chugoku Bujutsu Taikan’ -Lexikon över Kinesiska Kamptekniker, 1994, att Dharma-historiaen importerades till Japan runt 1920 och påverkade karate samhället. Här finns orsaken till varför Funakoshi Gichin tog upp detta i sin bok 1935. Även till existensen av själva Dharma är Kasao mycket skeptisk till. Han spekulerar i att Dharma kunde ha varit en samling av några personer under den tiden i stället för en person.

Kasao är inte emot, att kamptekniker utövades på Shaolin-templet under perioden. Han spekulerar i att traditionen av antikens greker som tränade brottning, boxning och pankration i sina skolor; palaistra och gymnasion, vidarefördes till centrala asien genom Alexander den Store (han gjorde en turne till dåvarande Persien 332-325 fKr). Den vidarefördes till Kina via sidenvägen av många buddhist munkar. Grekisk palaistra eller gymnasion blev buddhistiska tempel i Kina, enligt Kasao. Jag tycker att det är en mycket intressant teori.

Dr. Fujiwara skriver att det inte var ovanligt då (400-500 talet) att i Buddhistiska tempel, speciellt i Zen-tempel, tränade munkarna kamptekniker.

Varför tränade munkarna kamptekniker? Var de, som var inblandade i någon religion, inte till för att söka freden i själen och hjälpa andra människor?

Kampteknikträning kunde ha varit en sorts friskvård för munkarna. Men den största sannolikheten var att templet måste försvara sig från banditernas anfall. Större delen av Kina är stor och platt. Speciellt norra delen av centrala Kina där Shaolin-templet finns har varit geografiskt passande för hästridning. Det är samtidigt ett utmärkt ställe för banditerna att röra sig på. Regeringen i Kina hade självklart Armen. Soldaterna i regeringens Arme tränade nog tekniker som var praktiska i krig såsom bågskytte, spjut och svärd. Men det måste ha varit olämpligt för munkarna att träna sådana kamptekniker ’för att döda andra med vapen’. Teknikerna i tempeler blev ’tom-hand’ tekniker såsom typ Karate (tomhand) och/eller med trästav (bo, eller kon). Trästav är inte lika vass som svärd och spjut. Shaolin-templet har varit känt för sina trästavtekniker (Shaolin-Kon) och tomhand tekniker (Shaolin-boxning).

Kinesiska präster kom till Japan

Buddhismen vidarefördes till Japan genom kinesiska präster runt 552 eKr och senare. Men de mest kända och intressanta kinesiska prästerna gällande kamptekniker var Dousen (701-757), Ganjin (688-763) och Gantei (722-809). Dousen säges ha kommit till Nara (Taianji-tempel) i Japan 736 och undervisat Dharmas boxning där tillsammans med Zen-lära. Ganjin och Gantei (Ganjins elev) kom till Japan 753. Ganjin blev chefspräst på Todaiji templet i Nara, men han var då gammal (66 år) och nästan blind, så var det mindre sannorlikt att han kunde undervisa kamptekniker tillsammans med Buddhismen, men hans elev Gantei blev chefspräst på Kurama templet norr om Kyoto 770. Från Kurama templet startades många kampteknik skolor inom kenjutsu (svärdkonst) och även kenpo (boxning):

Kurama-boxning: Kuramaryu (Kyo Hachiryu), Youryu, Yoshinryu (Miura-ström, Akiyama-ström), Taiinryu, Takedaryu

Det finns möjlighet att Kurama-boxning har lett vidare till modern Budo enligt följande:

 Kitoryu →   

Yoshinryu→ Shin no Shintoryu → Tenshin Shinyoryu→

Yoshin Koryu → ShindoYoshinry →

Takedaryu → Daitoryu →

 →KodokanJudo

Wadoryu Karate

Aikido

Munksoldater i Japan

I Kina tränades kamptekniker i olika tempel, mest känd är Shaolin. Många tempel hade munksoldater (Sohei på japanska) för att försvara sina tempel och de deltog även i olika slag för olika syften speciellt under Heian-perioden (794-1192) även i Japan. Men de mest kända munksoldaterna var från Kurama templet (norr om Kyoto) och Enryakuji templet (öster om Kyoto) på sin tid.

Zen-buddhismen i Japan

Zen-buddhismen vidarefördes till Japan genom bl.a. de japanska prästerna Eisai (1141-1215, grundare av Rinzai-sekten av Zen-buddhismen) och Dogen (1200-1254, grundare av Sodo-sekten). Zen-buddhismen speciellt Rinzai-sekten, accepterades av de dåvarande makthavarna i Kamakura-Shogunatet- som bildade den första samurai-regimen (1192-1333). En hel del kinesiska Zen-präster kom till Japan speciellt till den dåvarande huvudstaden Kamakura (ca. 50 km söder om Tokyo). Idag finns det kvar en hel del Zen-tempel som byggdes under Kamakura-perioden såsom Enkakuji och Kenchoji.

I Enkakuji-templet i Kamakura finns det idag ett minnesmonument över Funakoshi Gichin (1868-1957), den moderna karatens fader och Shotokans grundare. Funakoshi Gichin mediterade i Enkakuji-templet och ändrade tecknet Kara (Kina) till Kara (tomhet) inspirerat av Zen-buddhistiska tankesättet - tomhet - som jag har skrivit om tidigare.

Seisetsu Seichou kom till Japan 1326 och var bjuden till Kenchoji-templet i Kamakura, där han presenterade ’Zenrin Seiki’ (Zen=zen, rin=skog, sei=ren, ki=regler) som handlar om etiketter och formaliteter inom Zen-buddhismen. ’Zenrin Seiki’ har gett avgörande inflytande på samurai-klassernas etiketter och formaliteter. Dagens dojo-etiketter såsom att buga när man går in i dojon, bugning i början av ett träningspass och städning verkar sannorlikt ha sin rot i den här ’Zenrin Seiki’ skriven av Seisetsu Seichou (enligt Dr. Fujiwara).

Active Image

Minnesmonument över Funakoshi Gichi, Enkakuji-templet i Kamakura

Zen och Budo - ideologi

Hur är det med det ideologiska sambandet mellan Zen och Budo?

Zen - en sekt av Buddihismen - är en religion - dess huvud funktion är att rädda sig själv och andra medmänniskor, medan Budo - kamptekniker - är till för att döda andra människor. Hur kan de två, som har motsatta ändamål - att rädda och att döda- gå ihop? Det är egentligen ingen enkel fråga, men kort fattat handlar både religion och Budo om liv och död för oss människor. Historiskt var samuraierna tvungna att bemöta döden - det kan vara symboliskt - i sin vardag. Utan att ifrågasätta döden eller rädslan för döden skulle det inte ha funnits någon religion alls. Man måste befria sig, från rädslan för döden. Vi måste ju dö någon gång. Att befria sig från sitt ego - rädslan för döden, och att ta bort barrikaden runt omkring sig - leder till att älska andra människor. I en kamp (Budo) måste man befria sig från rädslan att dö i en duell. Både i Zen och Budo handlar det om befrielse från rädslan för döden där Zen och Budo har förenats i ideologi. (enligt ’Ken to Zen’ -svärd och Zen, Ohmori Sogen, Shunjusha, 1966)

Zen och Budo har haft ett djupt samband sedan Kamakura-perioden i Japan (1192-1333). Även den högsta befälhavaren Shogun satt och mediterade för att kunna fatta det bästa möjliga besluett för landet.

Med meditationen skall man försöka att koncentrera sig så att man inte skall tänka på någonting, befria sig från allting.

Man kan sammanfatta förhållandet mellan Zen (Buddhism) och Budo (kamptekniker) ideologiskt sett enligt följande:

Zen: att finna lösningen om liv och död

Budo: situationen för liv och död

↓ 

Befriad själ

↓ 

Orörbar visdom

↓ 

Tomhet i själen

Kreativitet i både kamp och liv

Man kan sammanfatta utvecklingen av tanken om Budo enligt följande:

Konsten att överleva

↓ 

Överlevnad av båda sidor

↓  

Att övervinna sig själv i stället för den andre

Att övervinna frågan om ’Liv och död’

↓ 

Tomhet

↓  

Kreativt Liv=Budo idag 

Stående Meditation i Taichi

Jag har tagit upp förhållandet mellan Zen och kamptekniker. Jag kanske har avvikit från Zen-meditation. Vi har tittat på två olika kroppsställningar för meditation; Seiza-ställning och Lotus-ställning. I början och i slutet av Karate träningen, mediterar man i Seiza-ställning. I Zen är det vanligt att sitta i en så kallad lotus-ställning, när man mediterar, under en längre

id. Däremot mediterar man i Taichi Chuan stående. Gemensamt med alla ställningarna är att man skall ha rak rygg.

Träning i Taichi är i sig en sorts meditation. Man rör långsamt på sig kombinerat med andning. Man andas ut med anfallsrörelser och andas in med reträttrörelser. Det är lättare att kombinera andning och rörelser när de går sakta.

I Taikiken - en ström av Hsingi-Chuan - är Zen=att meditera och Hai=att kripa den viktigaste grundträningen. Med meditations hjälp skall man träna upp kroppen så att när huden känner någonting skall huden reagera direkt utan att skicka signalen vidare till centrala nervsytemet i hjärnan och få tillbaka kommando därifrån och reagera. Det skulle vara en omväg och ta alldeles för lång tid. Det krävs mycket träning, för att kunna ta bort processen från tex. armen till hjärnan och tillbaka till armen igen. (Taikiken, Sawai Kenichi, Nichiboshuppansha, 1976)

Att stå med böjda knän under en lång tid som i Taichi-meditation ger ben en isometrisk muskelträning. Med detta skall man utveckla elastiskt starka benmuskler

Taichi Chuan, Hsing-i Chuan och Pakua-Chuan (chuan=boxning på kinesiska) kallas för Nei Chia Chuan (inre system eller mjuka system) i Kina, där man tränar snarare inre energi (chi, kroppens koordinationsenergi). Däremot Shaolin Chuan kallas för Wai Chia Chuan (yttre system, hårt system) där man snarare tränar yttre energi (muskel styrka och benstyrka).

 
Active Image
 
Active Image
Stående meditation i Taichi Chuan; knäna skall vara lätta böjda andas långsamt med omvänd bukandning. På så sätt försök att sänka din energi neråt  Ett alternativ av ’stående meditation’ i Taichi Chuan; man lyfter upp armarna och gör en cirkel med dem. Man kommer att märka efter 5 minuter hur tunga armarna är. Fortsätt att meditera för att utveckla känsligheten i huden.

Meditation och Idrott

När det gäller effekten av meditation (transcendental meditation) på idrotten, har Bengt Gustavsson presenterat i tidningen ’Svensk Idrott’ (1978, Nr.2). Genom att införa meditation ( i det här fallet Transcendental Meditation -TM) i träningen har man ökat andningsvolumen, man har förbättrat sin reaktionsförmåga och även snabbhet. Att ha ökat andningsvolymen med meditation är förståndigt. Man andas ju djupare när man mediterar. Att kunna förbättra reaktionsförmåga och snabbhet är intressant. Det kan förklaras med att genom meditation har man tagit bort onödiga och felaktiga kopplingar i hjärnan.

Det ser ut som fler och fler idrotter använder meditation i sina träningar.

Ett träningspass skall börja med att sitta rakt i Seiza-ställning och meditera (Mokuso). Man skall inte tänka på effkten av meditation när man mediterar, men meditation före och efter träningen kan öka vår snabbhet och rektionsförmåga.

Jag har skrivit om förhållanden mellan Zen och kamptekniker gällande den ideologiska utvecklingen. Men det är möjligt att samuraierna mediterade i Zen, medvetet om effekten av meditation till reaktionsförmåga och snabbhet. I Taichi träning är det uppenbart att man mediterar (stående) för att öka snabbhet och speciellt reaktionsförmågan.

Transcendental Meditation (TM)

Meditationen som användes i den idrottsliga forskningen som presenterades i ’Svensk Idrott’ är Transcendental Meditation (TM). Jag har inte lyckats att ta reda på vad TM egentligen är. Dock intrycket som jag fick var att det är en lite friare form av meditation än Zen-meditation. Man är inte bunden till att sitta på ett speciellt sätt, inte heller bunden till att koncentrera sig på andningen.

Jag såg på Sveriges TV för 20-tal år sedan att Svenska Flygvapnet använde TM för piloterna. Piloterna skall inte råka i panik vid krissituationer var orsaken.

Snabbare Reaktionsförmåga

Reaktionstid

  

 Ökad snabbhet med meditation

Löp-tid (sek) för 50-meters slätmarkslöpning på gräsbana

Före meditation  Efter15min.TM

Active Image

Icke-meditatörer       Meditatörer

   Active Image

För-test Sex veckor Test-efter

 M. Kesav Reddy m.fl. ’The effects of the Transcendental Meditation program on athletic performance’ (Lal Bahadar Stadium, Hyderabad, Indien)  Genomsnittstid för 15 icke-mediterande idrottsmän   

Genomsnittstid för 15 mediterande idrottsmän

Meditation och Hjärnvågor

Idag kan man mäta vår hjärnvågor som kan delas upp i följande:

δ våg 0.5 - 3hertz - djup sömn

θ våg 4 - 7 hertz - halv vaken

α våg 8 - 13 hertz - normal våg runt 10 hertz

β våg 14 hertz - ganska onormal

Mellan α våg och θ våg finns det en våg av 7.83 hertz som kallas för Shuman resonance. Det är samma våg som jorden har och man hamnar i den vågen när man mediterar djupt. Meditation påverkar uppenbarligen våra hjärnvågor.

Meditation och hälsan

Dr. Fujiwara

Dr. Fujiwara är dagens ledande Karate historiker. Han har byggt ett eget Zen-tempel på en ö utanför Tokyo, för några år sedan. Han åker dit varje helg och mediterar. Varje gång jag åker till Japan, träffar jag honom och lyssnar på honom. Följande historia fick jag höra direkt från honom och samtidigt har han skrivit i sin bok ’ Historien och tanken av Zen’ (Sozosha, 2001).

Under 1960-talet arbetade han väldigt mycket och en dag plötsligt spydde han blod. Läkarna konstaterade att han hade två stycken magsår och om han ville överleva, då måste 2/3 av magsäcken opereras bort. Men han sökte sig in i Zen-templet som fanns mitt i bergen i Nagano, Japans bergsområde. Han satt där med endast en enkel Kimono från slutet av november tom början av mars. Hans arbete för en dag var att laga jätte mjuk rissoppa och städa hallen och korridoren i templet. Resten av tiden använde han för att sitta i Zen -meditation. Han sov även sittande. Han försökte att glömma sina magsår genom meditation. Många gånger tänkte han att han skulle dö i det här templet. Han har gått igenom en drastisk upplevelse under meditationen. Efter tre månaders intensiv meditation, började han må bättre. Han gick tillbaka till sjukhuset och där undersöktes han. Hans magsår var helt borta. Läkarna kunde inte tro på detta. Magsåren försvann genom att han aktivt glömde sina magsår. Idag 35 år senare har han inga problem med sin mage.

Karate och hälsan

Bengt Wedin 3:e dan Wadokai

Bengt Wedin var landslagssimmare i sin ungdom. Efter simkarriärens slut började han träna Karate, under 70-talet. Han startade Norrtälje Karateklubb. För några år sedan började han tappa balansen. Det konstaterades att han hade en hjärntumär i storleken av två frukost ägg. De opererades bort. Men han blev rullstolbunden och blind. Sjukgymnastik för rehabilitering gav inte mycket framgång. Desperat tog han upp Karate igen. Med Karate träning var återhämtningen ganska markant. Han kan idag gå utan problem. Han kan tom sparka Mawashigeri Jodan. Han klarade sin 3:e dan gradering efter operationen. Han har en kusin som också hade opereret bort en hjärntumör. Fast hans tumör var ungefär hälften av Bengts, är han fortfarande rullstolbunden. Vad är anledningen till Bengts snabba återhämtning? Det är svårt att bevisa. Han kanske är en stark person. Det kanske är Karate träning.

Jag spekulerar ungefär så här: Karate träning är en sorts meditation. Man skall koncentrera sig på vad man gör. Man tänker, men inte tänker (att frigöra sig). Är det inte den kombination av att använda kroppen allsidigt med mental koncentration som ger oss en positiv effekt?

Jag önskar bara om jag kunde vara lika stark som Dr.Fujiwara och Bengt Wedin.

Jag har köpt ett par intressanta böcker om andningen i Japan. Jag kommer att skriva ytterligare en artikel om andning i nästa nummer.

Shingo Ohgami

Läs mer...
 
Andning del 2 Skriv ut

Andning, Meditation och Karate

Andning-2

Kiai - Historiskt

I förra artikeln ’Andning-1’ (Svenska Wadokai 2003-1) presenterade jag Dr. Ikedas forskningsresultat. Han har bevisat effekten av Kiai i Tsuki (slag) i Karate; Tsuki(slag) blir något starkare med Kiai. Låt oss ta en ytterligare titt på Kiai. Här presenterar jag en av de få artiklar om Kiai som jag har hittat.

Dr. Imamura Yoshio (1903 - 1997) skrev i tidningen ’Budo’ (1982-2) om Kiai i historiskt perspektiv och jag presenterade dess innehåll i ’Svenska Wadokai’ 1982 Nr.1. Dr. Imamura har absolut varit den högsta auktoriteten inom Budo-forskningen. Han startade den förtsta Budofakulteten någonsin i Japan vid Tokyos Lärarhögskola (namnet ändrades senare till Tsukuba Universitetet, och idag finns det ytterligare några andra universitet som har Budofakultet såsom Chukyo Universitet, Tokai Universitet och dessutom Internationella Budo Universitetet (IBU). 1968 startade han även japanska Budoakademin där han var ordförande under en lång period. Jag har varit medlem där länge. Han har skrivit många artiklar och böcker om Budo. Bl.a. var han ansvarig redaktör för den gigantiska ’Nippon Budo Taikei’ (Japanskt Budo Lexikon) 10 volumer, Dohosha, 1982. Volum 8 inkluderar Karatens historia skriven av Dr. Fujiwara som jag ofta citerar. Här tänker jag presentera Dr. Imamuras artikel om Kiai så att man skall kunna få något begrepp om Kiai:

’Klassiker gällande Kendo finns det många. Det finns dock inte så många som har tagit upp frågan om rösten. I den mest representativa klassikern ’Boken om Fem Ringar’ som sägs vara skriven av Miyamoto Musashi, står det i volymen ’Hi’ (eld) med rubriken ’Om tre röster’ att det finns tre sätt att uttala röst dvs: ’Sho(början), Chu(mitten) och Shu(slut)’. ’Röst i början’ är röst i början av slaget. Man skall uttala röst för att skrämma motståndaren. ’Röst i mitten’ är bokstavligen röst som används mitt i slaget. Man skall uttala rösten lågt från botten av magen. ’Röst i slutet’ är rösten som användas när man har vunnit kriget och den skall vara stark och hög. Han tyckte inte om att Heiho (krigsläran) skulle bli avsedd för att visa. Han hade inte någon speciell lärare. Han utvecklade sin egen Heiho (lära) genom sin erfaranhet med risk för sitt liv. Han skrev sannolikt om rösten baserad på sådana erfarenheter. Låt oss placera den här röstmetoden i dagens Kendotävlingar. Om man ’uttalar röst’ före tävling för att skrämma motståndaren och skriker högt vid vinst, är det att börja med oartighet och att sluta med oartighet, och det kommer aldrig i fråga. Men det finns en del som accepterar röst i början. Sedan röst i mitten, lågt som kommer ut naturligt från botten av magen. Det beror på graden och innehållet, men man kan nog godkänna det.

200 år efter ’Boken om Fem Ringar’ av Musahi, syns i ’Men Heiho no Ki’ (men=att undvika, heiho=krigslära, ki=skrivelse) av Fujiwara Keishin under Tenpoperioden, 8 metoder av röst till ’Fördel och nackdel av rösten’.

1) för att uppmuntra sig själv

2) för att lura in motståndaren

3) för att ta reda på motståndarens taktik

4) för att bemöta en starkare motståndare jämlikt

5) för att förstärka sitt anfall

6) för att dekorera sin avancering och reträtt

7) för att förhindra motståndarens första attack

8) för att övervinna motståndaren genom att anfalla kraftigt och accele rera Sådana röster har effekt mot dem som är sämre, men mot de bättre finns det risk att det man tänker blir genomskådat.

Dagens röst i Kendo är nästan samma som röst i Keishin och ’röst i början’ och ’röst i mitten’ av Musashi. De motiv och ändamål av rösten kan man tillämpa inte bara i Budo utan i alla person-mot-person idrotter. Trots detta är alla tysta och utvecklar fantastiska tävlingar och får applåder. Bland de japanska konsterna är det så med Judo, Sumo, Karatedo, Aikido, Shorinjikempo, och bland de västerländska idrotterna fäktning, boxning, brottning. Speciellt i fäktning som är morfografiskt nära Kendo är röst villkor för minus poäng. Boxning är också likadant.

När person-mot person-idrotter, både japanska och västerländska, kan utföras tyst, varför kan de inte det i Kendo? När jag tittat på en duellscen på bio eller TV, blir jag uppmärksam på detta. Alla scener sker tyst. De toppklass koreografer för duellscener vet väl hur orealistiskt det är att uttala röst vid seriösa tillfällen. Jag undrar om ett principiellt förbud av röst i Kendo påverkar Kendos egenskap negativt? Eller är röst bara en skadelös tradition. Är att bry sig om sådant otidsenligt onödig oro?’

När jag studerade vid Tokyo Universitet 1960-1965, delade vår universitets Karateklubb träningslokalen som hette ’Hichitokudo’ med Kendoklubben. Det var otroligt vad Kendoutövarna skrek under hela träningen. De lade Kiai på varenda rörelse som de gjorde. Alla dagens Kendoutövare över hela världen skriker (Kiai) utan något undantag. Hur var en riktig duell? Den måste ha utförts utan sådana extrema Kiai. I de flesta Iaido (svärdkonst) stilar utövas tekniker utan Kiai. I Judo och Aikido använder de inte Kiai heller. Jag har ännu inte forskat när och hur det har blivit så med Kiai i Kendo. Men här i Dr. Imamuras artikel finns det anledning att tänka på detta.

Kiai och Karate

Hur är Kiai i Karate? Vi tränar Karate mestadels tyst under träningen. Vi kan skrika Kiai då och då, huvudsakligen för att uppmuntra oss själva. (Keishin Nr.1). Det gör man inte i andra idrotter såsom ishockey och fotboll, men vissa av tyngdlyftarna skriker när de lyfter upp vikterna.

I ’Svenska Wadokai’ 1985-Nr.1 presenterade jag ett forskningsresultat av Prof. Ikai vid Tokyo Universitet om ’Kiai och tyngdlyftning’. Försökspersonen lyfte upp en vikt i en takt av 2 gånger per sekund. En muskel som kunde lyfta 25 kg i början orkade 15-20 kg efter 200-300 gånger. Det är förståeligt. Men genom att skrika, kunde de plötsligt lyfta över 30 kg. Här bevisade Prof. Ikai effekten av ett skrik (Kiai) för att kunna lyfta en tyngre vikt. De möjliga anledningarna har jag presenterat tidigare:

1. Med Kiai andas man självklart ut samtidigt. Det är kombinerat med slutet av in- andningen och början av utandningen.

    2. Med Kiai kan man ta bort tröskeln (antagonistisk energi) och man kan satsa mer på agonistisk rörelse, dvs. att lyfta upp en vikt.

Maximal muskel-

styrka

 Active Image

 Antal sammandragningar (att lyfta upp vikten)

Det är positivt att kunna uppmuntra sig under träningen med Kiai. Kiai i Kata har väl samma funktion. När man tränar Kata, finns det ingen motståndare. Att tillägga Kiai i vissa rörelser i Kata ger sammansättning eller rytm i Kata. Men om man skriker Kiai vid varenda rörelse, blir Kata i obalans och intrycket blir lite konstigt. Antal Kiai i en Kata får vara ett lagom antal. JKA (Japan Karate Association - Shotokan) har standardiserat vad som gäller Kiai i en Kata, när man skall uttala Kiai och i vilken Kata. Inom Wadokai är det inte standardiserat när Kiai skall användas. Det är nog rent teoretiskt korrekt. Kiai är inte alltid bra i en duell, den får användas på de lämpligaste tillfällen. Men jag tycker att man kan tillägga 1-3 Kiai i varje Kata. Då känns det bättre. Personligen när jag tränar Kata ensam, brukar jag inte lägga in något Kiai alls, men när jag undervisar i Kata eller på uppvisning, lägger jag till ett par Kiai i en Kata. För mig känns det bättre så. I Katatävling tycker jag att man skall lägga till ett par Kiai, det gör absolut bättre intryck på domarna.

Hur är det med Kiai i Kumitetävling? Med Kiai visar man sin utandning för motståndaren.Att visa sin andningsrytm för motståndaren är inte fördelaktigt i en duell. Det kan utnyttjas av motståndaren. Kiai skall man använda i den sista avgörande tekniken för att satsa 100% på den. I boxningsmatcher använder man ingen Kiai, men ’knockout’ sker i alla fall. Kiai kan vara en sorts ’allt eller intet’ tanke (Zen-tanke). En teknik med Kiai visar att man har satsat allt, och detta imponerar på domarna i tävlingar. En teknik utförd utan Kiai, imponerar inte alltid på domarna. Det måste både domarna och de tävlande vara medvetna om. Karatedomare får inte luras av Kiai. En bra teknik är bra med Kiai eller utan.

Omvänd bukandning

Unikt med Taichi Chuan träning är omvänd bukandning. Med normal bukandning drar man ut buken när man andas in och drar in buken när man andas ut. Men vid så kallad omvänd bukandning gör man tvärtom. Man drar in magen vid inandningen och tar ut magen vid utandningen. På så sätt skall man kunna koncentrera energin neråt, och därmed skall våra tekniker bli tyngre och starkare. Det kan leda till en explosiv andning som kallas för ’Raisei’

(åsk ljud).

Allmänt vid bukandning använder man bukmusklerna och därmed mellangärdet (diafragman), vilket kan stimulera de inre organen såsom tarmar, magsäck, lever mm.

Speciellt vid omvänd bukandning stimuleras våra inre organ ytterligare. Vid inandning då lungan blir större får mellangärdet tryck uppifrån och samtidigt dras bukmusklerna in och då får mellangärdet tryck även nerifrån. På så sätt stimuleras de inre organen mer än vid normal bukandning (Se bild nedan).

Det vore trevligt om man kunde få något vetenskapligt bevis för att omvänd bukandning är bra för hälsan.

I Taichi Chuan brukar man kombinera rörelseutförande och andning. Man andas ut när man anfaller (rörelse framåt) och andas in när man försvarar sig eller retirerar. I Gojuryu Karate är det likadant med andningen, men skillnaden är muskel spänningen. I Gojuryu spänner man musklerna medan i Taichi Chuan skall man vara så avslappnad som möjligt. Detta betraktas som en träningsmetod där man skall försöka att använda endast ändamålsenliga muskler och undvika antagonistiska rörelser.

     

Active Image
Normal bukandning

  

  

     

Omvänd bukandning

 

Normal bukandning och Omvänd bukandning

(ur boken ’Taichi för Nybörjare’ Shingo Ohgami)

Kokyu(andning) i Aikido

I Aikido finns begreppet om ’Kokyu-ho’ (andnings metod), Kokyu-ryoku’ (andnings styrka) och ’Kokyu-nage’ (andnings kast).

Shioda Gozo (grundare, Yoshinkan Aikido) berättar i tidningen ’Karatedo’ (1989-juni) att Kokyu-ryoku (andningsstyrka) skapas när man koncentrerar all energi som finns i kroppen i en punkt. Det är viktigt att öka koncentrationsförmågan. Vad skall man göra det för? Det är för att förstärka kroppens centrala linje.... Om man tränar omedvetet och naturligt, då lär man sig automatiskt den andning som passar. Principen för andningen är, att andas in innan man utför en teknik, att hålla andan när man utför tekniken och andas ut efter teknik utförandet.

Ueshiba Kisshomaru (Aikidos grundare Ueshiba Moriheis son) skriver i sin bok ’Aikido Nyumon’ (Saitosha, 1975) att kärnan i Aikido är Kokyu-ryoku (andnings styrka). Ki är livet av Aikido och Kokyu-ryoku är kraften att skapa Ki.

Saito Morihiros (så kallade Iwamaryu Aikido) bok ’Takemusu Aiki’ (Aiki News 1997) vol. 4 handlar enbart om Kokyu-nage (andnings kast). Han skriver att Kokyu-nage har mest antal tekniker i Aikido. Det är inte definitionen av en teknik utan tekniker där man använder Kokyu-ryoku (andnings styrka).

Karaktären av teknikerna i Aikido är snarare utåtriktade som i Karate och Kendo än inåtriktade som i Judo. Att utföra en kast teknik i Aikido tar lite längre tid än ett ögonblickligt slag i Karate. Jag tog upp andning och Aikido med förhoppning om att detta kan ge oss någon lärdom om andningen.

Meditation-1

Andning är också en viktig faktor i meditation. Låt oss ta en titt på olika meditationsmetoder som vi använder runt Karate och kamptekniker.

Meditation i Seiza-ställning

Seiza: sei=korrekt, rätt, za=att sitta, för ’sei’ kan tecknet tyst, lugn användas.

Vi sitter i så kallad Seiza-ställning och mediterar med stängda ögon (Mokuso) i början och på slutet av ett Karate träningspass. Tanken med detta är att genom att sitta med rak rygg och meditera skall vi försöka att nollställa oss så att vi bättre skall kunna vara förberedda mentalt för träningen. Vi försöker att skapa en vit tavla (nollställa) för att kunna måla (för att kunna lära sig effektivt). Meditationen i Seiza-ställning har varit tradition i Budo träning (Kenjutsuskolor-svärd teknik, och Jujutsuskolor bl.a.) sedan Edo-perioden i Japan (1600-1867). Karate har tagit över traditionen i Japans Budo sannolikt i början av 1900-talet. Att sitta i Seiza-ställning och meditera verkar vara snarare inflytande från Konfucianismen än Zen-buddhismen, åtminstone när det gäller Budo . Konfucianismen betonar vikten av kroppsställningen. Kroppsställningen påverkar vårt inre; dvs. det mentala tillståndet. När vi sitter med rak rygg, känner vi rakheten även mentalt. Kofucianisterna påstår att även om man läser en dikt skall man ha sin rygg rak, då blir dikten ärligare och bättre.(’Introduktion till Budo, Nakabayashi Shinji, översättning Shingo Ohgami) Seiza-ställning kan vara lite obehaglig för knäna, men ett utmärkt sätt att sitta med rak rygg. Det är nog den största orsaken till varför Seiza-ställning har överlevt tills idag i olika områden bl.a. inom Budo. Med rak rygg kan man lättare

meditera. Med meditation kan man lättare koncentrera sig.

Att andas djupt och långsamt leder till meditation. Andningen är ett viktigt hjälpmedel för meditation.

 Active Image
   

Meditation i Seiza-ställning

(ur boken Karate för Nybörjare, Shingo Ohgami)

Seiza-ställning - Historik

Vi människor antingen står, sitter eller ligger. ’Att sitta’ är som ett mellanting mellan att stå och att ligga. När vi står, är vi ganska aktiva med olika röresler som att gå, springa, hoppa, arbeta osv. I Taichi Cuan mediterar man dock stående. När vi ligger, då vilar vi ordentligt eller sover. Romarna åt mat liggande på sin tid. Det är möjligt att meditera liggande, men risken är att man kanske somnar. När vi sitter, kan vi arbeta och vila men inte sova. Vi sitter normalt på stolar i dagens Sverige (skolan, arbetsplatsen, även hemma på soffan). Vi kan även sitta på golvet hemma eller på marken vid utflykter. Det är mycket lättare att sitta på en stol från stående position än att sitta på golvet och det är mycket lättare att stå upp från sittande på stolen än från sittande på golvet. På krigsfältet var det svårt att ta med sig stolar, då var soldaterna tvungna att sitta på marken. I dojon (träningslokal) är det svårt att ha stolar, då är man tvungen att sitta på golvet. Att sitta på golvet kan vi nog inte undvika.

Man kan sitta på en stol på olika sätt, men låt oss här ta en titt på hur vi kan sitta på golvet eller på marken. Irisawa Tatsukichi har sammanställt olika metoder för att sitta (enligt boken ’Za no Bukaron’ - Sittkulturen - av Yamaori Tetsuo 1984, Kodansha). Enligt Yamaori har Seiza-ställning utvecklats genom Zen-buddhismen. I Zen-templet satt de i Seiza-ställning när de åt mat och drack te, medan de satt i lotus-ställning när de mediterade. En annan aspekt med Seiza-ställning var att tjänstefolket under Muromachi-perioden (1400-talet) satt i Seiza-ställning, då kunde de stå upp snabbt och tjäna sina herrar.

Men ändå viktigare var utvecklingen av te-ceremonin. Traditionen av att dricka te i Zen-templet har lett till en självständig konst ’te-ceremonin’ i slutet av 1500-talet. När de drack te i ett litet rum, var det lämpligt för dem att sitta i Seiza-ställning då fler människor kunde sitta tätt intill varandra. Från te-ceremonin spreds Seiza-ställning till Samurai-klasser i det feodala samhället i Japan speciellt under Edo-prioden där systemet var etablerat. I slottet satt Samuraierna i Seiza-ställning med rak rygg ödmjukt framför sin herre (landlord). Att Samuraierna sitter allt oftare i Seiza-ställning har lett vidare till att tekniker utförs från Seiza-ställning såsom:

 Active Image
  Bild ovan: Mönster hur man sitter på golvet eller på marken enligt Irisawa Tatsukichi enligt boken ’Za no Bunkaron’ Yamaori Tetsuo, 1984, Kodansha)

Det finns säkert fler sätt att sitta på golvet. Seiza är dock definitivt det bästa sättet att sitta med raka rygg.

 Active Image

 Hur man sitter i Seiza-ställning och står upp därifrån: ur boken ’Karatedo Shido no Tebiki’ (Instruktion för hur man undervisar Karate) Japan Karate Federation (JKF) 1994. Kroppen skall hållas rak under hela processen. Att sitta med vänster ben först och stå upp med höger ben först kallas för ’Saza Uki’ (sa=vänster, za=att sitta, u=höger, ki=att stå)

Det finns även andra sätt att sitta i Seiza-ställning.

 Active Image
 Scenen i en dojo under sen Edoperioden (ca.1850): Eleverna sitter i Seiza-ställning och tittar på de andra som tränar Jujutsu.

Idori

(i=att sitta, dori=att försvara, försvarstekniker i sittande position):

De flesta Jujutsuskolor har Idori tekniker i sitt program.

Suwariwaza

(suwari=sittande, waza=tekni):

Idori i Aikido kallas för Suwariwaza. Man tränar olika tekniker i Seiza-ställning.

Iaido

(svärd konst, i=att sitta, ai=att anpassa, att harmonisera, do=väg, ordagrant menar Iai att bemöta motståndare i sittande position, i själva verket användes ordet Iaido för konsten att dra ut svärdet):

I Iaido tränar man att dra ut svärdet från en balja. I de flesta befintliga Iaidoskolor är det vanligt att drar ut svärdet från Seiza-position. Att dra ut ett svärd från sittande position är ganska orealistiskt, man brukar väl inte duellera sittande speciellt med svärd. Men träning i Iaido från Seiza-ställning har sannolikt gått över till en symbolisk och mental träning.

Inom Wadoryu Karate finns det 7 Idori-tekniker som är standardiserade inom Wadokai. De är tagna från Shinto Yoshinryu Jujutsu.

Yamaori spekulerar i sin bok om att Seiza-ställning spred sig till allmämheten i Japan runt 1700-talet.

Shingo Ohgami

 
Andning del 1 Skriv ut

Jag har skrivit artiklar om andning i 'Svenska Wadokai' 2003-1,2,3,4.

I have written an article series about breathing. This is the first one which was introduced in the magazine 'Svenska Wadokai' 2003-No.1.

Andning, Meditation och Karate

Andning-1

1. Ett träningspass i karate skall börja med, att vi sitter i Seiza-ställning (att sitta rakt) och gör Mokuso (meditation med stängda ögon), och andas djupt och långsamt, oftast med medveten andning.

2. Sanchin Kata i Karate tränas som en av de viktigaste grundträningarna huvudsakligen inom Gojuryu-stilen och även delvis inom Shitoryu-stilen där man kombinerar Karate rörelser såsom slag och blockeringar med andningen (Kyokushinkai kan man betrakta som en ström av Gojuryu och de använder Sanchin Kata med andning som sin grundträning). Katorna Seisan, Sanseiru och Suparinpei är närbesläktad med Sanchin Kata. Man andas in när man drar in handen (delvis blockeringar) och andas ut med Tsuki (slag) rörelser (att sträcka ut handen) eller även Uke (blockeringar).

3. Det är vanligt att lägga till Kiai (=att skrika, strikt sagt ki=känslan, ai=harmoni, Kiai är att harmonisera känslan eller energi). i teknik utförande i Karate. Med Kiai andas man naturligtvis ut.

De ovannämnda tre sakerna som sker i den dagliga träningen i Karate handlar om att på sätt och vis styra vår andning. Man kan nästan säga att det inte finns många andra idrotter där man betonar andningen så mycket som i Karate.

Vi andas långsammare när vi är stilla och fortare när vi rör på oss. Vår andning går fortare när vi motionerar, joggar eller tränar intensivt. Ju högre tempo vi har när vi tränar desto fortare går pulsen och även andningen. Men om vi vill andas djupare och långsamare medvetet, kan vi göra det ändå.

Vad är andningen? Låt oss ta en titt på andningen från olika synvinklar och vidare meditation som är djupt kopplad med andningen, och vidare förhållandet med vår Karate träning. Kärnan i Zen-Buddhismen är meditation. Zen har haft ett historiskt förhållande med kamptekniker. Shaolin är ett tempel i Kina som har blivit en sorts pronomen för kinesiska kamptekniker (Wushu).

 
Active Image
 
Active Image

                      Andningsorganen                                         

Bild ur Encyclopedia Nipponica 2001. Shogakukan

 Andningsrörelse

Bild ur Encyclopedia Nipponica 2001. Shogakukan

Andningens mekanism

Syftet med andningen är att ta in syre som finns i luften intill vår kropp och skicka koldioxid ut ur kroppen. Vi behöver syre för att kunna fortsätta att leva. Syre upptar ca. 21% av luften (ca. 1/5). Vi tar in luft genom näsan (eller ibland munnen), vidare genom struphuvudet, luftstrupen, luftrören och slutligen hamnar luften i lungorna. I lungan växlas syret mot koldioxid (avfall) i lungblåsorna (alveolerna).

För att få in luften (syre) måste lungorna bli större (inandning) och mindre för att få ut (utandning) luften (koldioxid). För att andas måste lungan ändra sin storlek.

Andningsmekanismen för att ändra lungans storlek kan allmänt delas i bröstandning och bukandning:

Bröstandning: Bröst muskler (huvudsakligen yttre interkostala muskler) kontraherar och lyfter upp revbenen för att öka lungans volym

Bukandning: Mellangärdet (Diafragma) kontraherar och sänks ner för att öka lungans volym

När man tränar hårt och är riktigt andfådd eller vid djup andning, användes även muskler runt axlarna, överarmarna och andra muskler som finns runt bröstet (kompletterande andnings muskler).

Andningens funktion

Vi kan inte leva utan andning; dvs. utan syre. Med andningen tas syre in i kroppen (lungan) för att skapa energi för att vi skall kunna vara levande och samtidigt skall koldioxid fås ut som avfall för vår energiförbrukning (kalls processen för metabolismen - ämnesomsättningen). Vi kan förenkla andingsekvationen (metabolismen) som följer:

C6H12O6 (kolhydrat) + 6 O2 (syre) = 6 CO2 (koldioxid) + 6H2O (vatten) + energi

Vi kan inte leva länge utan andning (ca. 4-5 min.). Men människor kan nog klara sig utan vätska sannolikt i 8-10 dagar och utan mat i upp till 40 dagar. Så viktig är andningen för att vi skall kunna fortsätta att vara levande.

Strikt sagt uppdelas andningen i yttre andning och inre andning:

Yttre andning: sker i lungan, färsk luft kommer in i lungan och överlämnar syre och hämtar koldioxid

Inre andning: sker i varje cell (organismen) i kroppen dit transporteras syre med blodet och växlas mot koldioxid


Innehållet av luften vid andningen

( ur boken ’Undo Igaku’ (Idrotts-medicin) - Toyoda, Taishukan 1975)

 

 O2

 CO2  N2
 Inandningsluften (Vol %)  20,95  0,03  78,09
 Utandningsluften (Vol %)  14.5-18.5  2.5-5  79.5-80

Andning och Nervsystem

Alla våra rörelser i kroppen inkl. andningen styrs av nervsystemet. Nervsystemet i vår kropp kan man dela i följande:

     Nervsystemet:

Centrala nervsystemet: det tar emot impuls centralt och skickar tillbaka reaktioner, man kan styra rörelser med viljan såsom att sträcka armen (punch), att lyfta upp benen (spark) mm.

           Perifera nervsysmet: nervorganen som sprider sig till kroppens olika delar från centrala nervsystemet

           Autonoma nervsystemet: man kan inte styra med egen vilja såsom funktionen i hjärtat, mag- säcken och andra inre organ. De rör sig automatiskt oavsett om man vill eller inte. Hjärtat slår oavsett om man vill eller inte. Magsäcken arbetar oavsett vad vi tycker. Andningen är mycket inressant. Vi andas oavsett om vi vill eller inte (autonoma nervsystemet). Även om vi glömmer andningen, fortsätter andningen automatiskt. Vi kan styra vår andning delvis men inte helt. Vi kan andas djupt och långsamt om vi vill (centrala nervsystemet). Då blir ekvationen:

Andning = Centrala nervsystemet x Autonoma nervsystemet


Autonoma nervsystemet kan delas i sympatiska nervsystemet och parasympatiska nervsystemet som har motsatt effekt (med andra ord är de antagonister):

Sympatiska nervsystemet: Noradrenalin - adrenerga autonoma nervsystemet mobiliseras när organismen hotas - stress, ögonen öppnas bredare, vi svettas, and- nings frekvensen ökar, pulsen ökar, blodtrycket ökar

Parasympatiska nervsystemet: Acetylkolin - kolinerga autonoma nervsystemet aktiveras när vi är i vila - avslappning ögonen blir smal are, pulsen minskar, blodtrycket sjunker.

 

Centralanervsystemet

1. stora hjärnan

2. mellanhjärnan

3. mitthjärnan

4. bryggan

5. förlängda märgen

6. lilla hjärnan

7. ryggmärgen

 Active Image
   Bild ovan ur ’Encyclopedia Nipponica 2001.

Shogakukan

Medveten andning

Vi andas huvudsakligen omedvetet, men det är möjligt att andas medvetet som jag redan har skrivit. Saegusa skriver i sin artikel i månadstidningen ’Hiden’ (juli 2001) att omedveten andning styrs i hjärnan av förlängda märgen (i bild t.h. 5), medan medveten andning styrs av hjärnbryggan (i bild ovan 4) och därmed påverkar hjärnstammen ( förlängda märgen, bryggan, mitthjärnan och mellanhjärnan) och hjärnbarken (hjärnhemisfärernas yttre skikt) . Då skapas ett tillstånd av dynamisk meditation i hjärnbarken och samtidigt blir justeringen av hormoner onormal och det blir lättare att skapa energi, vilket är passande för Budo.

Djupandning

Djupandning kan vara synonymt med medveten andning i de flesta fall. Det vore bra om vi kan andas djupt och långsamt även omedvetet. Genom att andas djupt och långsamt ser det ut som att man kan påverka funktionen av autonoma nervsystemet, mer åt parasympatiska nervsystem - avslappning.

Vad är förhållandet mellan andningen och nervsystemet?

inandning - kombinerat snarare med sympatiska nervsystemet

utandning - kombinerat snarare med parasympatiska nervsystemet - avslappning

Vi kan lätt kolla vår puls. Pulsen går något saktare vid utandning än vid inandning. Vi upplever att vid utandning kan vi lättare slappna av. Vid stretch-övningar känner vi oss något mjukare i våra muskler vid utandningen än vid inandningen. Om man skall stretcha muskler, är det bättre om musklerna är avslappnade. Vi upplever nog att med utandning känner vi oss mer avslappnade än vid inandningen.

Andning och hälsa

Det är självklart väldigt svårt att bevisa vetenskapligt om andningen påverkar vårt liv och hälsa. Sedan gammalt, åtminstone i Japan skrevs det om vikten av andningen för vår kroppsliga hälsa. Olika andningsmetoder har presenterats under historiens lopp.

Här presenterar jag en historia om en amerikan vid namn Noel Johnson. När han pensionerade sig och förlorade sin fru, blev han desparat: han gick upp i vikt ca. 20kg, han drabbades av nervverk, hjärtbesvär och gikt. Han förnekades att skriva under sin livsförsäkring. Han bestämde sig dock för att ändra sina vanor när han var 70 år. Han vann seniorboxningsmästerskap, sprang New York-marathon och fick en medalj av president Reagan när han var 83 år gammal. Det som han gav som orsak till sin framgång med sin hälsa var, träning, mat och andning. Han har använt metoden: andas in - håll andan - andas ut. Hemligheten med andningen är att andas ut helt och hållet. Då kommer inandningen automatiskt. Metoden användes i olika andningsskolor. Tidningen ’Hijutsu’ (2001-juli) har presenterat Noel Johnson och vidare berättat om Kamei. Kamei betonar strävsam andning (som är lika med medveten andning):

Kärnan i andningen är inte inandning utan utandning. Människornas kropp är gjord så att när man andas ut andas man in lika mycket. Men alla slarvar med detta. Man andas ungefär 24.000 gånger om dagen, men folk är ointresserade av andningen, tänker bara på inandningen och andas in djupt.................. En grupp läkare inom engelska militären har forskat om andningen och kom till slutsatsen: ’människans hälsa bestämas av hur länge man andas ut’.......

Det konkreta resultatet av medveten bukandning kan vara:

. genom att andas djupt och långsamt får man effekten av avslappning, man kan sanno- likt minska stressen vilket måste vara bra för hälsan .

. att stimulera inre organ såsom magsäck och tarmar. Genom att använda magmuskler vid andningen kan vi stimulera och aktivera de inre organen vilket måste vara bra för hälsan.

Speciellt omvänd bukandning som jag kommer att skriva om senare, betraktas bra för inre organen åtminstone inom Taichi Chuan. Vid omvänd bukandning kommer trycket uppifrån vid inandningen och samtidigt kommer trycket även nerifrån med indragen bukmuskatur. Det måste vara extremt stimulerande för de inre organen.

Andning och Karate

Kan andningen påverka oss och vår Karate som kampteknik? I Karatesammanhang har mycket pratats om andning som jag skrev i början av den här artikeln. Senaste tiden har många gjort vetenskapliga undersökningar just om förhållanden mellan andning och Karaterörelser. Om andningen påverkar Karate, då skulle vi kunna dela in andningens inflytande på Karate (och Budo) som följer:

  1. Andningens inflytande på kroppsrörelser
  2. Andningens mentala inflytand

Gammal litteratur om Budo skriver om vikten av andning i Budo baserat på sina erfarenheter. Arbetet för att skaffa bevis med vetenskaplig forskning verkar pågå. ’Budogaku Kenkyu’ (Forskning av Budostudie - medlemstidningen för japansk Budoakademin - 1975), presenterar symposium om ’Andning och Budo'.

Andning och kroppsliga rörelser
Hur påverkar andningen våra rörelser i Karate? Är vi snabbare i slag vid vissa faser av andningen? Hur är det med styrkan av våra tekniker? Är vi snabbare i reaktionen vid vissa faser av andningen?

När det handlar om så små marginaler som 1/100 sekund i en duell, kan den lilla skillnaden i andningen påverka resultatet. I svärdkamp kunde detta betyda skillnaden mellan liv och död. Det står i gamla skrifter att i en duell skall man dölja sin andning så mycket som möjligt och försöka att läsa motståndarens andningsrytm så mycket som möjligt, vilket kan ge en fördel i en duell.

Det finns olika synvinklar och syften i träning gällande andningen. Låt oss ta en titt på hur det ser ut i Karate:

I Gojuryu eller Nahate-strömmen i Kata träning utför man tekniker (Tsuki) med utandning och förberedelser med inandning. Vissa Gojuryugrupper visar andningen mer tydligt än andra tom. med ljud. I Uechiryu tränar man Tsuki (slag) tekniker med kort ljud som låter ’Tsu’. Det betraktas som en träningsmetod i olika stilar.

I Taichi Chuan brukar man träna anfall med utandning och försvar eller reträtt med inandning fast tyst.

I Shurite-strömmen av Karate utför man tekniker med naturlig hastighet. Då är det svårare att koordinera rörelseutförandet med andningen. Vid rörelseutförande kan andningen vara antingen att hålla andan, snabb utandning eller även med snabb inandning.

Förhållanden mellan andningen och våra rörelser i Karate är mycket intressanta forskningsobjekt. En av dem som forskar om detta är Dr. Ikeda. Han presenterar i sina forskningsresultat att det beror mycket på rörelsens karaktär. Men observera att ingenting är 100%. (Budogaku Kenkyu; 1976)

1. När man drar med maximal styrka, är det vanligare med inandning (75%).

2. När man trycker med maximal styrka, är det vanligare att vid slutet av inandningen hålla andan och sedan trycka (62%).

3. När man börjar använda muskler vid signalen, speciellt vid utandningen händer det att man andas in snabbt och sedan använder muskler (att dra=29%, att trycka=10%).

Detta kan ge idén för motståndaren för timing av anfall.

Detta överensstämmer med en träningsmetod i Gojuryu-Karate och Taichi Chuan. Yoshimaru Keisetsu poängterar i sin bok ’Aikido no Kagaku’ (’Vetenskap av Aikido’, Baseball Magazine-sha 1990) att när man lyfter upp vikten från marken (att böja armen), andas man in och att man andas ut när man lyfter vikten ovanpå huvud (att sträcka armen). Samma sak gäller med armhävning. Man andas in när man går ner (att böja armen) och andas ut när man går upp (att sträcka armen).

Men Dr. Ikeda poängterar; att lyfta upp en vikt tar en viss tid. Det behövs mer forskning om sådana explosiva rörelser som slag i Karate utan vikt.

Det tar en viss tid att andas. Både i Gojuryu-Karate och Taichi Chuan tränar man mycket långsammare än normal hastighet så att man kan kombinera rörelseutförande och andningen

Reaktionstid och andning

Här presenterar jag Dr. Ikedas forskning om reaktionstid och andning. Han har studerat reaktionstiden mellan att man får signalen utifrån och gör en Gyakuzuki-Chudan (rörelsemöstret är att sträcka armen och trycka framåt), Enligt Dr. Ikeda, reagerar man snabbast vid mitten av inandningen (464 msec) och långsammast vid slutet av inandningen (509 msec) och skillnaden mellan dem är ca. 5%.

 Active Image  Figur till vänster

:Reaktionstid med Chudan Gyakuzuki och andning, (Dr. Ikeda ’Budogaku Kenkyu’ 1977, sid.28)

1. Slutet av utandningen och i början av inandningen

2. Mitten av inandningen

3. Slutet av inandningen och i början av utandningen

4. Mitten av utandning

Tsuki’s (slag) styrka och andning

Dr. Ikeda har även forskat i förhållanden mellan andningen och styrkan av Gyakuzuki (Tabell nedan). När man slår lätt, är startpunkten vid utandningen (71.8%), men inte när man slår hårt eller med Kiai. Då hamnar startpunkten mer och mer vid inandning. Det bevisar att andningen tar sin tid och när man slår lätt, då hinner man med utandningen. Man reagerar snabbast när man är i mitten av inandningen dvs. Tsuki (slag) då startar vid slutet av inandningen och avslutar vid början av utandningen. Tsuki är starkast och reaktionstiden är snabbast när man utför Gyakuzuki med Kiai. Kiai har uppenbarligen effekten att förstärka Tsuki (slag). Anledningen kan vara:

    1. Med Kiai andas man självklart ut samtidigt. Det är kombinerat med slutet av in- andningen och början av utandningen.
    2. Med Kiai kan man ta bort tröskeln (antagonistisk energi) och man kan satsa mer på agonistisk rörelse, dvs. Tsuki.

Tabell.  Tsuki’s styrka och Reaktionstid, Dr. Ikeda (Budogaku Kenkyu 1977, sid. 26)

 

 A

slå lätt

(N=39)

 B

slå hårt

 (N=40)

 C

 Slå med Kiai

(N=40)

 Tsukis styrka

(standard avvikelse)

 93 kg

(-13)

  164kg

(-15)

  176kg

(-8)

 Reaktionstid

(standard avvikelse)

 Tsukis startpunkt

Inandning

Stop inandning

Utandning

 410.3 msek

(-45.9)

25.6%

2.6

71.8

 301.1. msek

 (-32.7)

47.5%

10.0

42.5

 253.4 msek

(-21.9)

82.5%

5.0

12.5

                                                           

Horiyama mm. visar likadana resultat inom Kendo och andning. Man kan lättare slå eller sticka med svärdet både i Yakusoku Kumite (förutbestämd form) och tävlingar vid inandning. Vid utandning måste man justera andningen vilket gör rörelsestarten svårare. Man kan anfalla när motståndaren är i utandning (speciellt i början av utandningen då är det svårare att justera andningen) (’Budogaku Kenkyu’ 1982, sid. 75).

Men Dr. Ikeda citerar forskning av Natori mm. om Ohgoshi-kast (över höft kast) i Judo och andningen som visar annorlunda resultat. Orsaken kan vara skillnaden i rörelsemönster. I Ohgoshi-kast drar man armen medan i Karate och Kendo sträcker man ut armen.

Slutsatsen som Dr. Ikeda ger:

Om man pratar enbart om andning, är det bättre att andas i lugn och ro för att kunna reagera snabbast mot motståndaren. Är det inte bättre med naturlig andning än att träna en speciell andningsmetod? (Dr. Ikeda, månadstidningen ’Karatedo’ 1989-juni)

I nästa artikel tänker jag fortsätta skriva om andning. Jag kommer att ta upp effekten av Kiai, ytterligare, omvänd bukandning av Taichi Chuan och så kallad Kokyu (andning) i Aikido.

Shingo Ohgami

 
Svenska Wadokai - Karateklubb Samurai Dojo
Valhallagatan 3, Box 5231 S-402 24 Göteborg Sweden    
Tel: (+46) 705 - 71 69 63     info@wadokai.se     www.wadokai.se
© wadokai.se, 2017

Follow us on Facebook